Snart e vi hemma. Ja, jag lovar det ar sant, om en vecka har faktiskt de flesta foraldrar placerat sin dotter i tryggt forvar i vardagsrummets soffa. Och jag ska inte vara den som later bli att erkanna att jag saknar min kara mor och langtar efter att fa spendera pasken med henne. Men, men, nu ska jag inte bli sentimental. Praktikerna ar over och de flesta praktikpar har splittrats (inte sa hart som det later) och kastat sig ut pa nya aventyr. Sjalv sa saknar jag min lilla tonarsdotter Elin som ar pa aventyr med Andres i Uyuni. Sjalv inhalerar jag avgaser i den kokande kitteln La Paz (eller som Kajsa sah¿ger Ley Paz).
Vi avslutade var praktik pa Yanapi med chokladbollebak som var otroligt uppskattat och alla, stora som sma ville ha receptet. Tyvarr bjuds det inte pa nagra bilder i detta inlagg da undertecknads kamera forsvann under mystiska omstandigheter en dag (utredning pagar)..
Alla barn och all personal pa Yanapi tackade av oss med pompa och stat, det var sa omvaldigande att jag tappade talforet och Elin fick anstranga sig enormt hon med for att tacka for de fina kort som barnen gjort at oss. Yanapi har gett oss tva otroligt mycket, bland annat har jag suttit med under en genusforelasning. Detta var ytterst intressant da tjejerna (som var mellan 18 och 25) skulle rita nacka kvinno- och manskroppar men dessa ritades givetvis utan kön. Tank da att flera av dessa tjejer har barn. Ja, det ar verkligen annorlunda har i Bolivia. Men sen fortsatta forelasningen med en disskussion som var superintressant. Pa mandag ska vi upp till Yanapi for att hamta sjalar och handledsvarmare som vi tar med oss till Sverige. De ar superfina och gjorda av mammor till flickor pa Yanapi eller kvinnor som ar med i stickkollektivet i Districto 2, El Alto. Jag flaggar for detta redan nu, Kop sjalar av DUR!
Hursomhelst sa ar resan strax slut och Elin och jag kan inte gora annat an att sakna barnen pa Yanapi som verkligen gjort var resa till det den blivit.
¡¡YANAPI PARA SIEMPRE!!


