Like this:

Efter att ha blivit avvinkade av var familj i Sucre befinner vi oss nu i La Paz. Det har varit tre handelserika veckor. Forra helgen besokte vi El salar, alltsa saltoknen, dar vi slot upp med delar av bade Cochabambaganget och La pazganget. Det var en helg med mycket jeepakande, salt, berg och sand. Sista morgonen var nog den basta och den tidigaste, vi gick upp klockan fyra pa morgonen for att hoppa over vulkaner och innan frukost tog vi oss ett dopp i en varm kalla. Vi sag lagun pa lagun, lamor, flamencos, det var himla fint.

Men nu vill vi hellre beratta om praktikplatserna, for det ar dar vi har spenderat i princip all var tid. Pa lordagarna kommer tjejerna fran Miski Wasi ( ett barnhem for tjejer) till Mallorca for att tillsammans ha varderingsworkshops. Vanligtvis spelar dom ocksa fotboll tillsammans. Vi tog chansen att ta med oss ansiktsfarg och detta var mycket uppskattat, framforallt tyckte barnen att det var roligast att mala pa oss, isynnerhet Josefin.

Mallorca ar alltsa ett center for barn som har bott eller arbetat pa gatan eller som inte har familjer som kan ta hand om dom. Det bor 78 killar pa hemmet, tio och tio i varje rum, dom ar mellan 8-18 ar. Vi hjalper i huvudsak halva gruppen, framst dom yngsta med laxlasningen, da dom har skola pa eftermiddagen. Efter laxorna leker och sjunger vi sa mycket som vi orkar.
Dom har sma resurser for att kopa klader och andra nodvandigheter och fa har skoluniform. Nar vi fragade Marco, forestandaren vad vi kunde hjalpa till att stodja med, kom skoluniformerna pa tal. Vi beslot oss for att lagga vart bidrag pa detta, pengarna rackte till tolv nya uniformer plus underklader och nagra t-shirts. Vi har aven pratat med forestandaren hur vi i fortsattningen ska kunna stodja centret, det finns manga mojligheter, sa hall utkik!

Betania, har har vi hjalpt till med laxlasning, barnen ar endats dar tre timmar och till lek finns det nastan ingen tid. Daremot ber vi och sjunger mycket. I mandags fick vi folja med pastor Juan som tillsammans med sin fru Aurora driver Betania till en narliggande skola. Eftersom att det var mandag inleddes morgonen med Bolivas nationalsang och flagghisning. Aven fast att det for oss kanndes lite frammande, var det fint att se alla 900 barn uppstallda pa skolans innegard. Vi fick sedan folja med tva klasser under en lektion, det var imponerande att se hur lararna trots sma resurser kunde fa eleverna att delta aktivit. Igar, var sista dag hade vi kopt dulce de leche och kex till alla barnen, det blev en fin avslutning. Vi fick en egen sang och herrens valsignelse. Pengarna som vi har fatt in till Betania gar forutom till en larares arslon aven till presenter och dekoratoner infor barnes dag den 12 April. Da ska barnen pa Betania fira, leka, fa leksaker och aven de klader som skankts av er dar hemma. Vi vantar spannt pa att fa bilder av en annan volontar pa firandet.

Igar var aven sista dagen pa Mallorca, det var sorgligt att saga hejda till barnen, men vi avslutade med karameller i massor och killarna sa hejda med ett leende pa lapparna, jobbigast var det nog for oss.

Sammanfattningsvis har tiden i Sucre gatt fort och vi kanner oss valdigt nojda med praktiken och personalen som vi har mott, ett sarskillt positivt minne fick vi med oss fran kokspersonalen pa Mallorca, som gav oss ett valdigt fint brev, dom hade iaktagit oss mer an vad vi har trott:)

Nu ser vi fram emot att traffa alla i La Paz igen, snart ses vi i Sverige.
Hasta luego!