Like this:

Johanna & Lina fran Cochabamba skriver…

Nu ar vi redo att uppdatera, sorry att det har tagit lite tid. Men som ni sakert har fortstatt sa har vi haft lite sjukdomar och annat i vagen, dessutom finns det inte sa mycket tid att skriva pa om dagarna.

Vi gar upp ackligt tidigt, KLOCKAN 7!! Lina petar pa Johanna ungefar 5 ganger innan hon ens uppfattar att det ar morgon. Vi gar ner och ater frukost, torra ljusa brod som legat framme hela natten (och vi bor i en rik familj) samt te som ar inkopt pa den storsta och dyraste mataffaren i stadens inre region.
Vi gar upp i det stokigaste rummet i det har huset och gor oss iordning for praktiken.
Sen gar vi ut ur huset och tittar oss omkring pa de oerhort lika desperata hemmafruars husen (desperate housewifes) darefter oppnas porten av den snalle (enligt Lina) och den sote (enligt Johanna) portvakten, han sager godmorgon med en vackert klingande inovad rost. Vi tar en taxi trufi och aker halva biten till praktiken, resten far vi ga. Nar vi gar till fots far vi sicksacka mellan ungefar 25-30 hundar VARJE MORGON!
Vi kommer in pa praktiken och far 20 ungar over oss som sager godmorgon och fragar oss vad vi heter. Lina har de faktiskt lart sig nu efter 3 veckor, men Johanna ar ett otroligt konstigt namn sa det lagger de inte pa minnet.

Lina gar ivag till de minsta och lar dem rita, klippa och ryta som lejon medan Johanna gar till de lite storre barnen och hjalper till med matte, lasning och engelska. Johanna har aven fatt en lektion i hur man dansar en bolivansk dans, men blev utskrattad da hon sag ut som ett kylskap.

Pa lunchen gar vi hem och blir serverade mat och sen lagger och oss vid poolen, kanske badar ibland. Efter ett tag marker vi att vi fatt lite publik, da ar det den snalle och sote portvakten som tycker att vi formodligen ar helt idiotiska som ligger och forsoker bli brunare.

Klockan 15 ska vi vara tillbaka pa centret igen och blir overrumplade av 20 barn som fragar vad vi heter, eller nej, just nu sager de “Hej Lina, vad heter din syster?”. Och Lina far snallt forklara att det ar hennes kompis och att hon heter Johanna.

Klockan hinner bli 18 och Lina och hennes sma barn har hunnit ata tva ganger, dansat, lyssnat pa musik och lekt i lekparken. Johanna och hennes coola killar har hunnit gora laxor, spela fotboll och atit.

Efter praktiken ringer vi var kara William och han hamtar oss glatt med sin lilla silvriga taxi som ar nyreparerad efter en tur hem till Kajsa och Sara i Alto Buena Vista! Han kor oss till Casa Blanca dar vi ska traffa de otroligt vackra, glada, snalla, rara och underbara Sara och Kajsa. Dar ater vi lite mat och mycket efterratt, spelar kort och lyssnar pa liveband.

Ungefar sahar ser en dag ut for oss har i Cochabambas rikare del. Vi trivs verkligen otroligt bra pa praktiken och med vara underbara kompanjoner i samma stad.

Nu checkar vi ut!

//Lina & Johanna