Like this:

Vi bara gort. Forsta blogginlagget fran Yanapi. Dagarna ar langa och darav bloggtystnaden. Vi lamnar huset vid halv atta och atervander tolv timmar senare. Men gudars vad vi trivs. Det ar tva grupper som vi har hand om. Pa formiddagen ar det ca 18 tonarstjejer som mest tycker att vi ar tontiga. Det ar lite segt men vi har “tvingat” dem att leka och de tyckte om det! Samt sa hjalper vi dem med engelskan. Pa eftermiddagen sa kommer det dock 30st galet leksugna tjejer och da ar vi inte lika tontiga..

Personalen ar grym! Trevlig, hjalpsam och sarskillt pa eftermiddagen sa kanns det som om man behovs. Maten ar jattebra men dock sa far man lika mycket mat som en tungviktare vilket staller till problem nar man inte kan spola i toaletten pa Yanapi. Hemma hos oss (Elin, Cecilia, Amanda N och Kristin) diskuteras toalettbesok ratt frodigt. Undrar hur det blir nar vi far hem?

Yanapi ar en superintressant verksamhet. De har lakarsation, psykolog, socialarbetare och pedagoger. Lakarmottagningen vander sig till hela samhallet och Gunilla berattade for mig igar att kvinnor som tidigare alltid fott barn i hemmet nu kanner sig trygga med den kvinnliga lakaren da hon ar Aymara som de ar. Vi haller ocksa pa att lara oss Aymara.
Nanakaw Anatir Sarapta = Nosotros iremos a jugar= Vi ska ut och leka

Men tyvarr gar lektionerna inte sa snabbt fram eftersom ALLA tjejerna ar kara i den unga, stiliga lararen.

Det tar ca 1, 5 timmar dorr till dorr varje morgon och varje kvall. Men utsikten nar man aker upp till El Alto eller ner mot La Paz ar obeskrivlig.

Precis som Kajsa och Sara sitter vi fast denna dag. Fast man kan nog inte kalla det for att sitta fast nar man bor i La Paz, den kokande kitteln. Utanfor internetcafet gar stadens alla busschaufforer och vi hor de klingade slagorden som representerar det latinamerika som DUR lart kanna;

El pueblo unido jamás será vencido